Av: Susanne
Av: K.I
Utöver det gör jag några övningar varje morgon som min sjukgymnast har visat mig.
Av: EP
Jag är en tjej på 21 år, jag fick förra våren diagnosen tietze. Hade innan dess varit inne på sjukhuset flertalet gånger med samma symptom men det tog lång tid innan jag hittade en läkare som lyssnade och faktiskt satte en diagnos. Fick göra många ekg:n och blodprover etc. innan dess. Vad jag fick höra var att det var smärtsamt men ofarligt och att det går över på mellan 6-12 månader. Och så blev jag hemskickad med smärtstillande och rådet att hålla mig varm då kylan förvärrar.
Men nu lite över ett år sedan diagnosen och 4 1/2 år sedan första symptomet och inga tecken på förbättring börjar jag bli illrådig. Vet inte hur jag ska göra, kan ligga sängliggande i kramper flera timmar, ibland dagar utan att kunna ta hand om mig själv, det påverkar utan tvekan mitt vardagsliv. Vad jag undrar är om det är någon annan här som känner igen sig eller har några tips på vad som kan hjälpa?
Av: Tess
Av: jonas
Blev sjukskriven i tot. 6 v, total vila.
Detta var svårt som småbarnsförälder (ena på 6 år andra på 1år) mycket lyft.
Jobbar som fönstermontör annars så kändes skönt att få vila.
Chefen ringde i stort sett varje dag och frågade om det inte var dags att komma tillbaka snart…
Blev sjukskriven 3 veckor först och sedan 3 till.
Vid förlängningen av sjukskrivningen suckade min chef högt och sa: jaså, du blev hemma längre? jag: ja, jag har ju ont fortfarande chef: ja men det beror ju på vad man säger till läkaren! Det fattar du väl?!
Symtomen avtog något under tiden, men blev inte bra.
Efter ytterligare påtryckningar från min chef som krävde att få namn och nummer till läkaren så fick jag börja jobba igen… Men då med restriktioner från läkaren att inte lyfta tungt..
Detta funkade i ca 4 dagar sen var det som vanligt igen.
Idag, ca 2 månader senare i fullt arbete (trots gryym smärta, får bita ihop)
Känns det som jag pallar inte mera.. Är helt matt! Kan inte sätta mig upp i sängen, får rulla ur.
Kan inte lyfta huvudet utan hemsk smärta i bröstet när jag ligger ner.
Kan inte sträcka på mig, inte andas normalt, inte vända mig i sängen, kan inte sitta normalt.
Ibland låser det sig i rygg och bröst på jobbet, då svartnar det nästan för ögonen.
Fan, jag orkar inte mera, men det känns som att ingen tror mig!
Min sambo säger bara ”hm” när jag nämner att det börjar bli outhärdligt!
Jag har enormt hög smärttröskel och gnäller inte i första taget, men nu är det slut på energi.
Vad ska jag göra? Tips!! Snälla!
Den där sketna voltaren salvan jag gick utskrivet hjälper inte ett skit!
Av: jonas
Har tyvärr ingen råd att ge dig.
Men tänkte att det kanske var skönt att inte vara ensam!
Hoppas du finner ”botemedel”
Håller tummarna!
Av: Fanny
Vet inte vad som är felet o mamma säger att de inte är något men hur vet hon hur jag känner ?
Av: Susanne
Av: TR
Av: Vinna
Är det någon av er som har Teitzes som även har upplevs hjärtklappning/hård puls och eller blodtryck som svänger?
I övrigt känner igen alla symptom som beskrivs.
Av: Anna
Känner igen de flesta symtomen som ni andra samt hjärtklappning & hård puls/hjärtslag som även ”Vinna” nämner.
Jag har dock inte upplevt ngn enorm smärta som många andra skriver om. Hugg samt lite molande runt hjärttrakten, tryck i bröstet & stickningar som drar sig ut mot vänster arm samt i vänster bröst. vilket i sig inte känts så kul….. Nu när jag ev vet vad detta kan bero på känns det lite bättre.
Har känt att min kropp inte ” svarar” på träningen som den gjort tidigare, orkar inte alls som förra året. Upplever oxå att jag kan bli jätte trött så det enda jag vill är att gå & lägga mig….
Av: Mallan
Här är en till med tietzes syndrom. Har haft det i ca 4 år nu. Här är min historia om ni orkar läsa:
Allt började med en smärta i bröstet och rätt igenom mellan skulderbladen. Gick till en kiropraktor 6 ggr som trodde att jag hade en revbenslåsning. 6e gången jag var där tryckte han till så hårt så att det blev en spricka i ena revbenet! Kvällen efter fick jag så ont så vi var tvugna att ringa ambulans för jag kunde knappt andas och den smärtan jag hade går knappast att beskriva! De sa på sjukhuset att det skulle gå över efter några veckor, revbenet läkte men smärtan i bröstet och mellan skulderbladen kvarstod. Det spred sig ner under skulderbladen och i nerverna runt revbenen.
Jag bokade en tid hos min husläkare som inte visste vad han skulle göra eller vad jag led av men han skrev en remiss till ortopeden. Väl där blev jag slussad runt till olika avdelningar på sjukhuset för att kolla så jag inte hade något reumatiskt, cancer, borelia mm. Men de fann inget. Tillbaka varje gång till ortopeden som till slut ville att jag skulle göra en lungröntgen, sen magnetröntgen och till sist en skiktröntgen. För att få remiss till den första magnetröntgen jag gjorde tog det 1/2 år pga att min läkare 2 gånger glömde bort att skicka remissen till röntgen! Men väl där såg man äntligen att jag faktiskt hade något som såg ut som en inflamation mellan 5-6 bröstryggskotan. Brosket var svullet. Jag läste på och hittade nåt som verkade stämma, tietzes syndrom! Sa det till läkaren men han trodde inte på det! Till slut bytte jag läkare och han sa direkt att det var tietzes efter att ha känt och klämt på alla onda punkter. Fick voltaren och panodil utskrivet och det lindrade verkligen mitt onda! Tack snälla för det!!! Men efter 3 års medicinering som jag hade försökt avsluta men fick så ont så jag var tvungen att börja igen för att kunna jobba så verkade inte medicinen längre!
I deceber förra året vaknade jag och hade så ont så jag inte kunde lyfta upp armarna framför mig, kunde inte stå rakt upp, knappt andas. Kämpade mig upp för att kunna åka till jobbet och klippa alla jul kunder som hade varit bokade sen länge men det gick bara inte! Tårarna rann! När skulle man bli bra?! De hade sagt efter ett 1/2 år men mitt verkade vara kroniskt! Jag blev sjukskriven 2 veckor i taget i ca 3 månader.
Eftersom läkarna inte har kunnat hjälpa mig och inte följt upp så kände jag inget förtroende där utan ringde själv till en sjukgymnast som efter 2 veckor kunde träffa mig. Hon visste precis vad jag pratade om och sa att hon skulle göra mig frisk. Det var precis vad jag behövde höra! Hon tittade även på mina sista röntgen bilder och sa att de hade sett bättre ut än de första jag gjort och menade på att inflamationen antingen var helt borta eller höll på att gå bort. Men hur kunde jag ha så ont fortfarande då!? Jo det handlade om ett smärtminne/fantomsmärta som hjärnan byggt upp. Så vi började jobba med avslappningsövningar, andas rätt och senare med ett mamma mage program som fanns på en app för att stärka mage och rygg efter mina två graviditeter.
Det onda mellan skulderbladen som någon skrev känns som blåmärken är bindväv som uppkommer då man går och spänner sig länge pga att man har ont. Det kan en sjukgymnast hjälpa dig med det gjorde min. Inte är det en skön behandling men det känns bättre efter några gånger.
Efter 3 månader var jag så pass bra att jag oftast kunde vara utan mediciner och kunde börja jobba 25% Sen 50% och sen 75% Så efter ytterligare 3 månader var jag uppe på 80%. Då tog jag bort min sjukskrivning och gick ner i arbetstid 20% istället bara för att slippa ringa husläkaren hela tiden och förnya sin sjukskrivning. Det var psykiskt jobbigt! De hade ju sagt redan efter de första 2 veckornas sjukskrivning att jag skulle börja se mig om efter ett annat jobb för att frisöryrket inte var bra.
Jag sa ifrån allt som jag inte måste göra och koncentrerade mig på att kunna jobba och ta hand om familjen. Ingen stress!!! Inga tunga lyft!!! Lättare sagt än gjort när man är småbarnsförälder! En hund som ska ut och gå och ett hus som ska tas om hand.
Men sedan i maj har jag i alla fall varit så pass bra att jag har kunnat börja på riktigt gym, Börjat min resa tillbaka (13kg som jag gått upp under de här åren då jag knappt kunnat röra mig varit trött och därav börjat småäta mer). Har under sommaren gått ner 3 kg och börjar känna mig lite starkare och gladare än på länge! Jag har absolut ont fortfarande varje dag… vissa dagar mer andra dagar mindre… men kämpar på med träningen och har efter att läst era inlägg tänker testa akupunktur och höra mig för om den där ultraljudsmassagen! Tack för era inlägg!
Känns ju som man är den ända i världen som har det så här men ändå ska man vara glad och tacksam för att man inte har en dödlig sjukdom. Men jag kan ändå inte låta bli att hoppas att jag ska kunna bli som förr. En bra mamma som kan springa i pulkabacken, åka karusell, lyfta upp barnen när de är ledsna, kunna kasta mig i sängen och skoja med min man och kunna arbeta i trädgården som vanligt, kunna vända sig i sängen utan att vakna varje gång… Ja det är så många vardagssaker man saknar att kunna göra som bara var så självklara förr! Allt pga att man vid något tillfälle har överansträngt sig, stressat eller haft ett virus. Stått med armarna rakt ut, har ett statiskt yrke. Varit småbarnsmamma med allt vad det innebär… livet är orättvist! Men jag ska bli bra! Tack för mig! Och styrkekram till er andra!
Av: Mallan
Av: Sara
Under de här åren har jag testat ”allt”. Sjukgymnast, naprapat, kiropraktor, homeopati, inflammations preparat, massage osv osv … Det enda jag tycker hjälper är att röra på sig i form av promenader. Mycket stillasittande gör att det blir värre. Simning har jag funderat på, ska testa det framöver.
När man inte har något annat val får man lära sig leva med värken så gott det går. Jag äter bara värktabletter när jag får jätteonda skov.
Hoppas ni alla hittar era vägar för att få lindring! Det är en värk som är svår att beskriva för dom som inte upplevt samma… Jag skulle kunna skriva massor om detta, men ni ska ju orka läsa också!

Av: Linda
Har en brännande molande smärta som kommer och går på vänster sida både under nyckelbenet och på sidan av bröstet mot mitten. Strålning och lite stickningar i armen. Har en jätte öm axel.
Känns som smärtan går rakt genom kroppen till skulderbladen.
För en vecka sedan fick jag även ont i halsmusklerna !
Varit hos naprapat en gång ska tillbaka nästa vecka!
Man blir ju orolig när det är i hjärt trakten
Tycker också att jag har lite yrsel då och då!
Skönt att läsa här att det finns andra med samma besvär , och att det kanske finns en förklaring tietzes syndrom!
En fråga : någon som har detta som vet om det kan sprida sig ??? tänkte på att jag fått smärta i halsmuskulaturen också!?!
Och vad är det som gör att smärtan ibland är intensivare och ibland helt borta!!
Tror jag håller på att bli psykiskt sjuk!!
Av: Mallan
Av: Mallan
